”Vad skulle Bodil Malmsten ha sagt om världen nu?”

En bandbokare på musikfestivalen Storsjöyran fick en idé och frågade sångerskan Ellen Sundberg om hon kunde tolka Bodil Malmsten. Det blev ett konstnärligt möte mellan genrer som skapade något helt nytt.

”Hur många goda nyheter behövs det för att uppväga en dålig?” undrade Bodil Malmsten på Twitter en gång. Frågan är alltjämt obesvarad, men hon skulle förmodligen ha tyckt att det var en otroligt god nyhet att Ellen Sundberg, sångerskan som kommer från samma Jämtlandsby som hon själv, har sjungit in hennes ord och gett dem nytt liv.

Nu lämnade den egensinniga poeten och författaren Bodil Malmsten oss för sex år sedan, så vi kan inte säga exakt hur hon hade reagerat över tilltaget, men vi vet att hon kontaktade Ellen runt år 2014 och uppmanade henne att börja sjunga på svenska. Så nog sitter hon väl någonstans i himlen och känner att hon är en del av framgången?

– Det stämmer att Bodil hörde av sig till mig och att hon, precis som en rad andra människor, önskade att jag skulle sjunga på svenska, säger Ellen Sundberg.

– Bodil formulerade sig så roligt. Hon skrev att det finns så mycket ”engelsk härmmusik” i Sverige nuförtiden och att mello var fruktansvärt. Därför var det viktigt att det sjöngs mer på svenska.

Tidigare har Ellen Sundberg, som alltså är Bjärmes nutida storhet, gett ut fyra americana-inspirerade album på engelska som hyllats. Recensionerna talar om hur hon träffat mitt i prick både när det gäller musikaliteten och textskrivandet och hur de klingande gitarrerna gör en helt omtumlad. När Ellen övergick till att tolka, först Kjell Höglund och sedan Bodil Malmsten på skivan Ett bloss för Bodil Malmsten har lovorden fortsatt att strösslas över henne. I vår tar hon därför med sig sin gitarr, fyra musiker och diktsamlingarna plus två nyinspelade ”Bodil-låtar” på turné.

– För mig känns det som om musiken och låtarna nästan inte finns innan de har mött folk. Eftersom pandemin satte stopp för det sist så är det som om allt fortfarande är halvfärdigt när det kommer till albumet. Därför ska det bli otroligt kul och spännande att se hur sångerna tas emot av publiken. Skivan förtjänar att träffa folk!

Ellen och Bodil kommer från samma plats, men det skiljer ett par generationer dem emellan. Ellen berättar att historierna om Bodil ändå alltid funnits kvar i bygden och att hon både plockat körsbär med Bodils mamma och lekt i familjens släktgård. Inte ens Bodils flytt till Frankrikes Finistère gick obemärkt förbi eftersom någon där hemifrån åkte ner för att snickra åt henne… Det enda och tydliga mötet hon minns kommer från ett födelsedagskalas:

– Min kompis fyllde år och då kom Bodil och gav henne en bok som present. Jag var åtta år och tänkte att det är väl klart hon som är en författare ger bort en sådan gåva, det är ju den värld hon känner till.

– Själv hade jag knappt läst Bodils dikter innan jag började tonsätta dem. Visst fanns hennes böcker i barndomshemmet, men jag hade fått för mig att det var svår litteratur, att det inte var något som jag bottnade i. Jag vet inte var jag fick de idéerna ifrån, men du vet hur det kan vara när man fastnar i ett tankesätt och bestämmer sig för att det är så det är.

– På ett sätt är jag ändå glad att upptäckten dröjde, för det gjorde att jag kunde gå in i det här musikaliska projektet med egna förväntningar. Annars hade jag nog blivit hämmad och tänkt alltför mycket på vad Bodil skulle ha tyckt.

När Ellen Sundberg började titta närmare på Bodil Malmstens författarskap upptäckte hon att dikterna var väldigt musikaliska. Och när hon började leta Youtube-klipp och läsa intervjuer med Bodil för att förstå hela hennes väsen kom hon över ett citat från en förläggare som fungerat som ledord för henne.

– Han sa att Bodil ägde sångens omedelbarhet, och det satte fingret på det som jag också kände. När jag satte toner till hennes ord gifte det sig fint och det var så lätt att sjunga.

Vad var viktigast när du tog dig an dikterna?

– Att texten var i fokus. När man gör musik händer det ibland att melodin får styra så mycket att orden kommer i andra hand. Jag kan ha svårt för när man måste förlänga ord, eller hugga av dem, för att följa tonerna när man sjunger. Jag försöker tänka noga kring textens andemening och hur man skulle ha läst den så att man får en helhet och en sammanhållning. Jag gör musiken för att lyfta texterna.

Du hade inte läst Bodil, läser du annan poesi?

– Nej. Däremot lyssnar jag på sångtexter och det är också en slags poesi. Jag behöver musiken för att hjälpa mig att hitta rätt sinnesstämning till orden. Jag är en ganska dålig läsare överlag, men lyssnar gärna på ljudböcker och poddar. Jag tror att jag tycker om när folk berättar saker för mig!

Vilken av Bodils alla formuleringar tycker du bäst om att sjunga?

– Oj vad svårt. Men en sak som jag uppskattar med Bodils språk är hur hon vänder på orden och dess betydelser och får in popkulturella referenser, engelska och samtida betraktelser. Som raden: ”Hon tog sitt Downtown Train / till Prince i Purple Rain” eller ”Fjärran lockar du min syn, jag är fast i denna byn.”

– Vet du förresten vad jag hade velat veta? Vad hon skulle ha sagt om allt som händer i vår värld just nu. Jag tror det hade varit väldigt kloka ord.