Dramatenfotografens unika bilder
”En av de tidiga pjäserna jag fick fotografera på Dramaten, långt innan jag anställdes. Stellan spelade en stor del av pjäsen helnaken, det här är nog en av de mest påklädda bilder jag har av honom från den tiden. Jag har hela rullar med bilder tagna med min Leica där han springer naken på ett vitt streck. I och med att han var så obrydd var ju inte nakenheten något problem alls för mig. Det hänger helt och hållet på hur personen själv känner inför det.”
”Från den här kvällen har jag dels den här blodiga bilden, men också spexbilder ihop med Ingela Olsson. Jag har inte umgåtts med skådespelarna utanför jobbet, det jag vet om deras privatliv har varit det som stått i tidningen. Det lilla skvaller som hördes på Dramaten var nog efter arbetstid på Frippes (restaurangen som också kallas Dramatens Bakficka), men jag var aldrig med i de svängarna. Jag valde tidigt att inte blanda ihop jobb och privatliv. Sen hade jag ju inte tid eftersom jag jobbade så extremt mycket och hade en stor familj.”
”I en vanlig pjäs brukar scenen vara upplyst och salongen helt nedsläckt. Det krävs en annan sorts uppträdande, som en konsert, för att det ska se ut så här. Det var det jag tog fasta på den här kvällen.”
”Jag tycker att David är en fantastisk skådespelare, en nordisk mästare. Han spelade på Dramaten en period och jag ville så gärna ta ett porträtt av honom eftersom han är så uttrycksfull. Det var egentligen hela anledningen till bilden. Och han tog sig tiden en afton så vi kunde köra en session i studion. Vad jag vet är det här första gången de publiceras. ”
”Hulda är en underbar skådis och visar här också stort tålamod. Jag var i Östermalmshallen och såg den här bläckfisken och tyckte den var helt fantastisk. Jag skulle göra lanseringsbilden för Köpmannens kontrakt och det var en så knasig pjäs så jag tyckte det fanns en chans att använda sig av ett ovanligt element. Det fick bli den här kalla, våta saken. Vi tyckte båda att det blev kul bilder men det gick inte fram hela vägen. Det är så många inblandade i en lansering och bilden måste stämma överens med framförallt regissören och scenografens idéer om vad pjäsen är. Det här var min idé och den här gången höll den inte. ”
”Jag behövde en enkel presentationsbild av de här tre skådisarna som jobbade i huset samtidigt. Då tänkte jag att det var kul att gå upp på taket, numera får man ju knappt göra det, men jag var där rätt ofta och spanade. Under en repetitionspaus sa jag till dem att ’nu går vi upp’. På en arbetsplats kan man ju ses i matsalen och slänga ut en idé. Jag upplevde att alla på Dramaten alltid var väldigt professionella och ville att allt skulle bli så bra som möjligt. Som jag kommer ihåg hade vi det väldigt trevligt däruppe.”
”Vi hade en tidning på teatern som fanns något enstaka år och då gjorde jag massor av reportage för den. Vi ville göra något med Reine så då åkte jag till honom i Tanto och plåtade honom uppe i ett träd. Han såg ut som James Dean. Men sen gick vi ner i hans källare, hittade den här bilden på väggen och började spexa med telefonen. Jag tycker Reine är väldigt rolig och det var nog en gemensam idé det här. En lekbild om man får kalla det så.”
”Det här handlade om Oscar Wilde och homosexuellas enorma svårigheter genom tiderna. Jag ville göra en pietà-bild och de här utmärkta skådisarna var helt med på idéen. Jag kände nog att jag ville göra en lite klassisk uppställning med bra riktat ljus för att gestalta utsattheten som pjäsen visade på. I och med att de var två bra skådespelare fick de fram en riktig sårbarhet.”
”Det här var den sista stora lanseringsbilden jag tog innan pensionen. Det var halv storm ute och jag hade jätteblixtar som höll på att välta. Ljuset är inte naturligt, utan det är taget med blixtar så vi behövde rätt ordentlig utrustning. Det blev ett projekt som heter duga. Vi åkte upp på baksidan av Hammarbybacken med två minibussar fyllda med material. Vi kom upp med nöd och näppe.”
”Djurskallen var med i pjäsen och som jag minns det gjorde vi bara en kul grej där vi spexade med den bakom kulisserna. Jag har haft flera sessioner med henne, även på senare år där hon dansat runt i studion. Hon var väldigt rolig att jobba med, idérik och hade inga problem att testa olika grejer. Många skådespelare är kreativa på det sättet, men Kristina var speciell.”
”Det har varit fantastiskt att kunna röra sig så fritt i teaterhuset. Jag har alltid gått på rep för att få se teaterprocessen, dels för att som fotograf få en större förståelse av pjäserna jag plåtar, men också för att det bara är spännande att se hur en föreställning arbetas fram från början till slut! På repetitionerna kunde jag dessutom ta mer avslappnade arbetsplatsbilder som i bästa fall hade lite liv. Som jag minns det hade Sif och Thorsten väldigt fin kontakt. De var från olika generationer, men gillade verkligen varandra och det tycker jag man känner i bilden.”
” Från början var Thorsten bara skådespelare i uppsättningen men han tog över regiansvaret också och den här bilden i soffan är helt enkelt tagen under en reppaus. Jag tog inte bilden för Dramatens räkning, utan för mitt eget projekt. Det var en fantastisk föreställning och det finns faktiskt flera bilder från just den med i boken. Vissa pjäser har satt sig starkare hos mig än andra just för att det är bilder som fortfarande håller.”
Bilder: Roger Stenberg
Text: Nils Niemi Boman
Läs en intervju med fotografen här: https://vi.se/artikel/sN1d22OW-a0j2LRwp-99da8