Hon stod vid fönstret och såg eldskenet från den brinnande synagogan – samtidigt krossades fönsterrutor på den judiska affären nere på gatan. Men innan kriget bröt ut sattes Else Wolgast på ett tåg till Sverige. Här berättar hon om ögonblicket som förändrade hennes liv.

”Det var mars 1939 när vi åkte från Berlin. Mamma och mormor stod på perrongen för att vinka av mig. De grät. Jag fattade ingenting, utan väntade mest på att tåget skulle åka. Jag bar en skotskrutig taftklänning, kappa och hatt och i ryggsäcken hade jag godis och apelsiner. När jag fick veta att jag skulle få åka till Sverige tyckte jag att det lät spännande, jag tänkte på isbjörnar. På perrongen fanns också sjuåriga Gerda. Föräldrarna bad mig se efter deras dotter. Jag hade nyss fyllt tretton år och Gerda blev som min lillasyster under en tid.